Jennial

Jag har ju förvisso larmhelg, så det ska väll ha någonting med larm att göra, men jag tror inte det är meningen att brandlarmet ska gå.

Det tjuter och en mekanisk röst meddelar att alla måste utrymma lokalerna för att en olycka skett. Nu var det ju ingen brand utan ett värmeskåp som bränt lite mat och än mer ställd blev jag av det. hade det brunnit hade jag vetat att jag måste släcka och utrymma. Nu ville vi ju bara få kontakt med räddningstjänsten så snart som möjligt för att slippa en onödig kostnad för utryckning. Man har alltså väldigt lite tid på sig.

Och brandkår, räddningstjänst och väktare kom, inspekterade och återställde oljudet. Nu är alla inne igen och arbetet i full gång.

Det går dock att ana en os av bränd mat som en påminnelse om en onödig kostnad kårhuset antagligen får denna månad.

och jag sitter på kårhuset. Faktiskt en syssla jag anser jag borde slippa. Jag sitter förvisso med i kårhusstyrelsen som ägarrepresentant då Studentkåren äger Kårhuset men jag är inte inne i kårhussvängen. Jag har mitt jobb som vice ordförande på studentkåren, det vill jag göra bra! Just nu är jag energilös och omotiverad då tar kårhustiden energi från det jag egentligen ska jobba med.

Visst, jag ser kårhuset som en otroligt viktigt verksamhet för Sundsvall som studentstad, men det jag som ägarrepresentant borde jobba med är grymma visioner, ägandedirektiv och kommunikation. Inte larmhelg där jag ska låsa upp till de som ska rodda ner från gårdagens disco eller städa entrén.

(Jag hör ju hur mina argument inte riktigt håller)

Näe, jag är egentligen bara bitter. Men bitterheten kommer ur mitt gråa tillstånd; som kommer från förkylningar, oro, irriterande grannar, dålig sömn.

Helt enkelt vill jag göra annat denna helg. Ägna mig åt mig själv, se hockey, träffa min systerson, prata med min nyopererade bror, skämma bort min sambo, sova på morgonen, ta en promenad, dröma mig bort.

Nästa helg är jag i Härnösand. Suck.

Det var många många år sedan jag spelade sonic sist. Då på det gamla hederliga Sega megadrive-spelet. Ikväll var jag tillbaka på lågstadiet tillsammans med min blåe kompis. Jag måste dock säga att jag har tappat stinget. Fingrarna och huvudet hänger inte riktigt med längre. Kanske är det mer att hålla reda på sedan konsolerna utvecklats. Men nog var jag bättre på tv-spel förr.

Fan va tråkig jag blivit.

Jajjemen, i dag satt den. Idag spelade Timrå guldhockey!

"Let's emty the tank boys!"

Med sjukdom följer ofta dåligt samvete. Dåligt samvete över att inte vara på jobbet, över att inte hjälpa till med maten eller disken. Över att vara osocial och tråkig.

Just get over it Jennie.

Kloka ord från min tjej Elina:

"En vilja som vill åt olika håll är det bästa. Därför då kommer du inte fastna med saker du inte vill, bara låta dem sysselsätta dig ett tag."

Peppande ord från min tjej Elina:

"Hur man nu pusslar ihop den där ekvationen. om du inte skulle få med dig allihopa ner till australien där du både pluggar och har ett riktigt jobb. så får man fixa så att du får dubbla dygn med.

 o ett klippkort så du kan åka hem när du vill till sverige. med...raketfart. för de där flygresorna är inte att leka med icke."

Vad skulle jag göra utan Elina.





 

Jag är sjuk jämt. var vecka är det något. Illamående, feber, huvudvärk, trötthet, matthet. Finns ingen hejd på det hela. Känner mig deppig. Får dåligt samvete över att jag inte är på jobbet, känns som att de ska tro att jag "skolkar". Allt detta gör att jag är galet slut i kroppen hela tiden. Svårt att kiva upp på morgonen, ta tag i saker, umgås.

Känner mig irriterande sliten och osocial. Jag går antagligen P på nerverna också.

Drömmen om storvinsten finns i oss alla. Tänk att slippa lån på bil, hus och studier. Tänk att lösa ens näras skulder och lån. Tänk att resa. Tänk att hjälpa.

Ja, Pierre spelade på Lotto idag. Vi vann ingenting. Inga 80 miljoner, inte ens de 23 kronor 4 rätt hade gett. Vi får fortsätta drömma.

Jag har testat, spelat för mig själv på lägsta nivå. Jag kan bara konstatera att än blir det inga spelutmaningar ...

För Ellen har nog rätt, det är prestationsångest som spökar, men den är ju så fånig!

Haha, talade precis med min lillasyster på msn en sväng, men hon hade inte tid att prata mer eftersom hon skulle upp till e.on arena och träffa några kompisar.

Detta tar mig tillbaka till när jag var i hennes ålder. När jag och Angen (eller Elina, Emma, ja alltid var det någon) hängde på isladan för att spana in hockeygrabbarna. De kunde heta Björn, Christoffer eller Fredrik och vi var där för att kika på deras träningar och kanske för att springa på dem efteråt.

Jag kommer speciellt ihåg en sommar. Det var sommarhockeyskola och jag och Angen la på oss mascaran för att göra oss lite extra fina. Under sommarhockeyskolan sov en hel del pojkar i Sörbergeskolan, det var ju som heaven för oss småtjejer. Hur som helst så regnade det en massa denna dag, vilket gjorde att mascaran snarare låg på kinderna än gjorde ögonfransarna långa och svarta. Dock lyckades vi ändå flirta till oss kontakt med några grabbar i enbart kallingar.

Vi suktade efter deras tränade pojkkroppar men jag tror inte vi riktigt visste vad vi egentligen suktade efter. Det var fortfarande oskyldigt och roligt. Spännande.

Ibland längtar jag tillbaka. Men bara ibland.

Jag funderar på om jag ska utnyttja denna annars tomma fredagkväll tilll att försöka övervinna en rädsla jag har.

Det är egentligen en ganska fånig rädsla men den ligger kvar sedan en tid då min tillvaro kantades av panikångestattacker. Min rädsla gäller spel, sällskapsspel, tv-spel, casinospel. Jag tycker det är roligt, jag älskar spel, men kroppen säger stopp och jag blir nervös och rädd och feg om det kommer upp på förslag. Framför allt om det handlar om spel där jag måste sjunga eller spexa eller ...

Jag vet inte vad problemet är. Jag vet inte vad vad det grundar sig. Jag har inte en dålig självkänsla eller dåligt självförtroende. Jag vet att jag är bra på saker och mindre bra på andra delar. Jag vet också att om man aldrig testat någonting innan så kan man inte vara bäst, som tillexempelt guitar hero eller singstar.

Så varför har jag detta beteende? Jag känner mig riktigt tråkig så fort det kommer ett förslag om spelkväll med vänner eller ett guitar herospel med sambon. Jag vill, men känner mig så otroligt obekväm i rollen.

Så, ikväll tänkte jag att jag själv ska sätta mig med Xboxen, testa på spel i min ensamhet så jag i alla fall hittar knapparna. Kanske kan det leda till att jag i alla fall vågar dra några rif med gitarren med Pierre.

Önska mig lycka till!

Idag har jag tänkt på vad taklampan skulle kunna vara för färg. Jag har också tänkt på att det är dags att skaffa en tvättid.
 
Men det är tankar jag ägnat mig åt för att slippa tänka på annat.

... och ännu fler till jag får gå hem.

Jag känner mest leda och trötthet i kroppen. Tur att jag har ljusglimtar i vardagen som jag kan hämta energi ifrån;

- Som när min sambo har maten färdiglagad när jag kommer hem.

- Eller när han håller om mig.

- Som när min lillasyster tror att Ku klux klan-djurgårdaren är utklädd till john blund.

- Eller när hon skickar ett meddelande och säger att hon saknar mig.

- Som när min systerson skrattar.

- Vilket han gör mest hela tiden.

- Som när Ebba leker hund och slickar mig i ansiktet.

- Eller Bajsar Pierre på foten.

- Som en hockeykväll med far och bror.

- Eller tärningsspel.

- Som när man får hälsningar från den varma undersidan.

- Eller ... ja ... jag har massor av fler ljusglimtar vilka håller mig uppe dessa mörka tider.

Näe, idag är jag inte allt för stolt över mina rödvita hjältar. Förluster mot Modo svider mest. Av nån anledning.

Jag slås varje dag av hur rätt detta är. Detta med mig och P alltså.

Pure love.

Ja, egentligen borde jag inte ödsla energi på detta inlägg. Egentligen borde jag inte ödslat tid på att vara så arg i går men i bland undrar man hur människor är funtade egentligen. Men ibland ska man ha någon nytta av bloggen också, skönt att få skriva av sig.

Jag var på hockey i går. Timrå spelade hemma mor Djurgården, en viktig match för båda lagen i den så kallade "sexpoängsmatchen" då var poäng kan vara avgörande för var de hamnar i tabellen; i botten, i ingenmansland eller i slutspel. Det var som upplagt för en match med slutspelskaraktär och Djurgården hade med sig en stor klack.

Men matchen blev inte som jag väntat mig. Timrå vann rättvist men tyvärr överskuggades det till viss del av vissa människors beteenden. För döm av min förvåning när Djurgårdsklacken kliver in som ett gäng direkt kommna från maskerad. Stora delar av Djurgårdsklacken kommer in på arenan i maskeradkläder och det får de väll göra om de vill även om jag itne förstod hur det skulle lyfta deras lag i denna viktiga match.

Men döm av min förvåning när en av Djurgårdarna kliver in utklädd till Ku klux klan-anhängare. Jag vet inte vad som är mest pinsamt att killen i fråga inte har bättre självinsikt eller att Timrå IKs funktionärer ens släppt in honom i hallen. Jag vet heller inte vad som gör mig mest arg; själva grejen eller det att jag lät honom göra mig så förbannad. Med största sannolikhet var det ju det han var ute efter, att provocera och uppröra, vilket han tyvärr lyckades med.

I första periodpaus var det i alla fall två killar som inte kunde stå och titta på längre utan faktiskt gick fram och ifrågasatte det hela. Creds till dessa grabbar, synd bara att det var det som krävdes innan funktionärerna skulle kalla på polis för att få av honom de pinsamma kkk-kläderna.

Djurgårdsklacken fortsatte skämma ut sig och man kan fundera på varför dessa människor ens var där, för inte gjorde de mycket för att hejja fram sitt lag. De hade fullt upp med att lägga energi på att ge fingret till tolvåringar, bråka med varandra och vingla omkring i fyllan.

Jag stod mellan de två klackarna och till höger om mig hade jag ett stort gäng röd-vita fans skanderade "timrå ik går på vatten" och "kom igen timrå". Till vänster stod det ett gäng utklädda fyllesvin som hellre skrek "Ni har de sämsta sittplatserna i landet" och "jävla bönder". När en Djurgårdare i tredje perioden leddes ut på grund av fylla kunde inte timrå klacken hålla sig längre och skrek "stockholmsjävlar" och "hata djurgårn". Det var den röd-vita klackens lågvatten märke Djurgårdarna svarade med "ni har legat med er morsa". Det säger ganska mycket om det gäng som stod för att representera de Djurgårdska färgerna.

Pinsamt var det. Jag tycker synd om övriga Djurgårdsfans och inte minst om spelarna. För igår förlorade de inte bara en viktig match, de förlorade en hel del moraliska poäng också. Självklart hördes "vi älskar djurgårn" någon gång också, men alla andra dumheter gjorde att jag nog inte kommer ihåg de ramsorna.

Lördagen den 10/1 kunde jag stå i Eon arena och vara en stolt Timråsupporter. Både över spelarnas insatser och över hopen rödvita människor på sektion E.

De sjukaste sakerna kan hända i våra huvuden när vi sover. De perioder jag sover dåligt drömmer jag väldigt mycket och väldigt konstigt. Jag har haft en sådan period nu i några veckor. Hur tyder man de?

* En natt drömde jag att min bror var någon slags hjälte som bara mördade onda människor och att han skulle gömma liken i mitt förråd. Min sambo hjälpte honom att bära ut liken. Ett av liken hade en häst som kunde tala. Hästen intygade att han döde herre var en mycket ond människa och att min bror gjort rätt som tagit hans liv.

* Härom natten drömde jag att jag var med någon slags vågar-du-tävling där de utmanade mig att hugga av mig min stortå. I samtal med mamma kom jag underfund med att det inte var modigt att knipsa stortån utan bara dumt. Lösning blev då att vi klippte av stortån på det frusna lik som jag hade i min bil och skickade tån till domarna i tävlingen. Bilen hade jag stående hos min moster och när jag kom dit för att hämta bilnycklarna hade min moster bjudit flera av sina vänner på fika. Denna fikastund hade visst ett tema och alla satt där utklädda till katter.

När jag och mor gick ut i bilen, som var en gammal volvo 245a eller liknande, för att klippa tån av den döda kropp som låg i bakluckan kom mosters fikakompisar ut för att fråga vad vi hade i bilen. Kött sa vi. Vad för kött frågade dem. Öööh ... torsk. Tillslut upptäckte de i alla fall att det var en människokropp som låg i bilen och de hjälpte oss med entusiasm att täcka över kroppen.

* Jag planerar att göra min egen taklampa av en gammal lampa och har i dagarna frågat runt om det finns någon som har en gammal lampskärm att skänka. I natt drömde jag att min far satt uppe hela natten tillsammans med min fasters karl och testade göra sådana lampor bara för att de tyckte att det var kul. De satt uppe till fem sex på morgon vilket betydde att pappa kunde åka direkt till jobbet.

* Jag har också i dagarna drömt om en person jag höll av väldigt mycket för nått år sedan men som jag knappt har någon kontakt med idag. Jag drömde att han hade sommarstuga på Alnö, han är i från Ljungskile, och att jag var och hälsade på honom i stugan.

* Jag har också i veckan drömt att jag födde tvillingar, efter att jag såg ett vänner avsnitt där de fick tvillingar. Dagen efter berättade jag detta för Pierre som inte gillade tanken på att få tvillingar vilket ledde till att jag natten efter drömde att jag bara födde en liten söt bäbis.

* En av de sjukaste drömmarna jag haft de senaste veckorna var den natt jag drömde om att jag tappade alla mina tänder, vilket jag drömmer ganska. När jag tappat tänderna hade jag bara småflisor kvar vilka jag samlade ihop med tungan och spottade ut i handfatet. Till denna historia hör dock att jag sov på Pierres arm denna natt. Jag vaknade till av att han ryckte bort armen och säger: shit, det är någonting som kryper på min arm. Problemet är att det var ingenting som kröp på armen utan det var mitt saliv som rann nerfar huden då jag inte bara i drömmen spottat, utan faktiskt gjorde det även utanför drömmarnas värld.

Förutom att drömma, spotta, snarka och gnissla tänder i sömnen så händer det att tokigheter händer där i landet mellan sömn och vakenhet. Eller när man ryks ur sömnen av någon anledning. Som när min sambo i går morse vakande med ett ryck av mobiltelefonen. Flyger up ur sängen ser på telefonen att det är hans arbetsgivare som ringer, tar tag i sin kalle anka-pocket och går i väg för att svara. Han inser ganska snart att det inte går att svara i en serietidning och vänder om för att hämta den faktiska telefonen.

Det finns ju massor av roliga sömnhistorier. Dela gärna med er om ni har fler.

Behöver inte säga så mycket mer just nu.

Är det inte ganska dyrt med second hand?

Jag och P har varit ute efter en taklampa till vardagsrummet ett tag. Men de vi finner och som duger kostar sjuka pengar, så jag tänkte dona i hop en lampa själv. Inspirationen har jag hittat i någon blogg. Vad jag behöver till detta hemmabygge är stommen till en taklampa eller golvlampa modell större. För att finna en sådan har jag sökt mig till second handbutiker där jag tänke att det kanske kan gå lös på en femtiolapp. Jag får nog räkna med minst en hunka.

Ja egentligen är det inte dyrt i jämförelse med designlampan för 2 800 kronor vi kikade på innan men för guds skull, det är en gammal lampskärm med blekt tyg jag ska riva sönder.  Över hundra spänn för det är ju rena rånet.

Varför har man studerat egentligen. Det finns de människor som har sina drömjobb utan 200 000 i studieskulder.

Det fanns en tid för snart gansak många år sedan då betyg betydde massor för mig. I min depression var betygen ett intyg på att jag dög, att jag var duktig på någonting i livet. Jag behövde inte plugga ihjäl mig för att få bra betyg men halkade jag någon gång ner en skala kunde jag gråta av förtvivlan. Idag låter det inte klokt. Det var det heller inte, jag var sjuk.

De senaste åren har jag pluggat av andra anledningar. Jag hade säkert varit lycklig av ett jobb på fabrik eller i kassan på ICA, jag skulle säkert kunnat finna vägar på arbetsmarknaden som jag varit nöjd med. Jag har inget drömjobb. Men jag har ett intresse. Ett intresse för kommunikation av alla de slag och hur det fungerar. och jag gillar att plugga.

Jag gillar att läsa om arbetsprocesser och färgers betydelse. Jag tycker om att läsa mig om människans selektiva natur och synergieffekter. Jag tycker det är roligt att tänka på varumärken; hur man vårdar dem, hur man raserar dem. Hur når man fram till individer i en överkommunicerande värld?

Jag är ingen typisk akademiker med professorsdrömmar. I ärlighetens namn är en del jag föraktar i den akademiska världen. Men jag gillar att studera.

Jag har haft svackor under min utbildning, jag har snart 200 000 i studielån som jag kommer få dras med i många många år framöver. Jag har två kurser som släpar innan jag får ta ut examen, jag har fler kurser jag vill läsa för att fylla kunskapluckor. Men jag har fått ägna mig åt ett av mina stora intressen.

Plugga universitet eller högskola är inget för alla, men det har varit någonting för mig. Även om jag snart vill in på arbetsmarknaden på allvar.

En av tre bakverk lyckades vi med jag och lillasyster när vi spenderade gårdagskvällen med ägg, socker, vetemjöl och annat. Kladdkakan blev torr, marängerna brände vi men dumlekakorna blev supergoa.

Sammanfattningsvis kan man väll säga att det blir nog ingen bagare av mig inte. Bakat har jag aldrig sysslat med och kanske ska jag hålla mig i från det också.

Dagen kommer spenderas åt det mer Jennielika intresset hockeytittande. Först Rögle-Timrå, viktigt att ta poäng mot Ängelholmslaget. Framåt kvällningen är det sedan JVM på schemat, semifinal mot Slovakien av alla lag. Jag tror på vinst.

Förövrigt så är mina fötter väldans osköna. En behandling för att mjuka upp dem står på önskelistan.

Då jag har vänner långt ifrån den svenska vita vintern tänkte jag dela med mig vårt vackra vinterlandskap.

Platsen är den annars så somriga och folkfyllda Tranviken med omgivning. Bildkvalitén är sådär då det nu för tiden är mörkt ute och jag äger en halvkass kamera.

Håll till godo!

Jo visst blir han det min favorit systerson. Han är fin som en pampersunge.

Oscar försöker vissla:



Oscar kör pekfingervalsen:



Oscar charmar moster:

Ser faktiskt ut som ett riktigt tervligt hem nuförtiden. Behöver en lampa till taket i vardagsrummet, någonting till väggarna i sovrummet och en ljudisolering så vore det perfekt sedan. Jag skulle verkligen göra vad som helst för en ljudisolering. Grannarna består av en mor, en tonårsdotter och en liten unge på kanske fem sex år. Det är skrik och grin och slag i dörrar. Men lägenheten är så lyhörd att vi hör grannarna dra i kökslådorna, Ska det vara så?

Jaja, här följer lite bilder på delar av mitt och Ps hem.

Vardagsrum:



Sovrum:



Badrummet är en personlig favorit men där har jag inga bilder. Jag kan ju inte fota allt.