Jennial

Igen! Lillebror lånade bilen i helgen för att agera taxi åt vänner. En helg som slutade med att han fick byta till extradäcket i morse klockan 06. Surt, Pierre berättade att han aldrig haft punka, då har han haft bil sen han var 17 ... jag får nu byta däck (eller laga) för andra gången, då har jag haft bil i två månader! Typiskt. Men det ska väll inte vara så svårt att lösa gissar jag.

Förövrigt blir det fortsatt kurering av dunderförkylningen.

Cheers!

Gårdagen blev en riktigt bra dag. Mitthem ringde och erbjöd en lägenhet, så i september flyttar vi till en tvåa på södermalm. Mysigt värre. Nu blir det till att kika på möbler på allvar, vilket har visat sig vara en riktigt trevlig sysselsättning. Vidare blev det någon timme på stan, doppresent inhandlades; en hoppandes snurrandes zebra som låter och har sig. Om någon månad kan lille Oscar busa med denna så mor och far blir galna. I ett-års present är det frågan om det inte blir ett trumset ... eller kanske när han fyller två. Jaja, låta ska det göra i alla fall.

På eftermiddagen åkte vi ut till Alnö för att käka och umgås med Pierres familj. Senare på kvällen tog jag och P en tur med båten. Mitt rätta element. Så gott som jag mådde i går var det länge sen jag mådde, kombinationen vatten med min kärlek får varenda nerv i kroppen att pirra. Galet kallt blev det dock så vi avslutade i kvällen i bubbelpoolen. Varma och goa kunde vi sedan krypa ner. Synd bara att en elak förkylning smög sig på.

Idag har jag varit på dop för min systers son Oscar. Även om jag kände mig aningens obekväm i kyrkan då det blir lite för mycket böner och bibelsnack så är det fint att samla familj och vänner för att välkomna den lille. Å sötungen gjorde inte mycket annat än skrattade och sprattlade.

Nu kommer jag fortsätta dagen och kvällen i horisontellt läge. Bota förkylning står på schemat.

Vad kan man göra när man har tr¨kigt? Jao, Varför inte hålla fothand.

MIssat samtal från mitthem, har vi fått lägenheten eller inte? Fasen, hon svarar inte.

Men än så länge klarar vi oss som det är i min lägenhet:

Ja, det är snart en vecka sedan midsommar firades. Då jag skulle upp okristligt tidigt för att jobba på midsommardagen så lämnade jag firandet redan 22.30. Om inte något oförväntat hände så fortsatte nog firandet långt in på småtimmarna utan mig. Men några bilder han jag ta:

De dagar jag jobbar, jobbar jag mycket. Två dagar, två nätter, tolv timmar i taget. Det blir jobb, käk och säng som gäller dessa dagar. Mycket mer varken hinner jag eller orkar jag, men sen kommer belöningen i form av sexdagars ledigheter. Och en fin lönecheck. Om några timmar ska jag iväg för att jobba första natten.

Men först; disk, käk och en svabbning.

Ja, det är tur att de inte kan gå än.



Såg detta i alltombarn via DN, där även bilden är tagen: Högklackat för nyfödda väcker känslor

Nu donas det i lägenheten ska ni veta. Kan lägga ut bilder på det "nya" vardagsrummet senare. På vårt vardagsrum. Undrar  jag hur lång tid det ska ta innnan jag vänjer mig vid att säga vår lägenhet istället för min. Vår säng, vårt bord, vår soffa. Crazy underbart.

Förövrigt har vi fått erbjudande om en lägenhet på södermalm på 66 kvadrat. Problemen är att den kanske är lite dyr, och det är utan balkong. Blir till att fundera och överlägga, väga för och nackdelar emot. hur viktigt är det med balkong? Hittar vi en billigare 2a med samma standard? Hur länge har vi tålamod att vänta på den "rätta" lägenheten?

Den kändes bra när vi var och kikade på den, men kändes den perfekt?

Eller ja, det kanske jag inte är egentligen, men när man börjar rota i grejor man inte rört på flera år kitlar dammet i näsan och nysattackerna kommer tätt. Jag har just nu fyllt fyra mindre flyttkartonger och några pappkassar med böcker och annat jag bevarat i mina bokhyllor/vitrinskåp. Men dem är rensade och ska ut liksom soffan då det ska få plats med en Pierre och hans grejor. Nästa steg blir att rensa i garderoberna så han kan få plats med några par jeans också.

Vi klockan 17 idag vi även kika på en större lägenhet på södermalm. Håll tummarna för att den är toppfin och vi sedan får den.

Snart så är det samboende på riktigt.

Vet inte om det är skrämmande eller vuxet. Själv tycker jag faktiskt det känns mest mysigt, men i och med att Pierre flyttar in blir det ett gemensamt ICA-kort.




Tokfan aka Pierre gör mig galet lycklig.

Kikade på mobilbilder och kunde finna en gemensam nämnare för förra veckan; Hetta.

Onsdag: jag fick en lättare brännskada på jobbet.



Torsdag dag: Omklädningsrummet vid Midälva brann ner.



Torsdag kväll: Jag fick agera grillmästare vid brors studentmottagning. Har aldrig grillat så mycket kött samtidigt i hela mitt liv. Fördelen: All grillrök döljde tillfälligt lukten av den produkt jag fick på mig på jobbet. Nackdelen: jag käkade sist så salladen var nästan slut. Kompenserade dock detta med en extra köttbit. Gjorde mig ingenting så här efteråt. Kött är gott!



Förövrigt så har jag schampoonerat håret tre gånger sedan olyckan och det luktar forfarande av produkten.

Lite mysiga sommartecken.










Övre raden: En fredag i Pierres familjs stuga på Tranviken. Båten lades i, solen sken, det badades och bjöds på smörgåstårta då Fina fyllt år.

Mellanraden: Lillebror tog studenten i veckan.

Nedersta raden: I fredags blev det en sväng ut till mor för att styla lillasyster inför hennes skolavslutning. Märk väl andra bilden från vänster där syster sitter med sin musiklärare ... som jag också hade som musiklärare, liksom min lillebror. Hon var härlig!

För sjunde året i rad jobbar jag på på mitt sommarjobb. Jag är alltid supernoga med säkerthetsföreskrifter och sådant eftersom jag känner till farorna på stället. Igår hände det ändå. En olycka där jag fick hundragradig produkt i ansiktet. Tack och lov för skyddsglasögon och arbetskläder, jag klarade mig tokigt bra. Det syns knappt. Hade ont som tusan i ambulansen in men mer var det inte. Ja, chocken då, trodde aldrig jag skulle somna i natt.

Lite små sakfel i tidningsartikeln (produkten var inte frätande och det är nog fjärde sommaren jag är på denna avdelning), men ungefär så här var det.

Förövrigt har jag aldrig åkt ambulans förrut, jäkla trevliga var dem må jag säga. Ambulans personal är nog sådanna människor som verkligen uppskattar ett skratt och prat på sitt jobb. Det betyder liksom oftast att det inte är så farligt med patienten som de först misstänkte. Så klart om inte skrattet är hysteriskt och talet handlar om rosa elefanter som flyger utanför bilen. Det gjorde inte jag.

Var förbi medieprogrammets vårutställning förra veckan. Jag har faktiskt inte varit där sedan studenten och det blev en nostalgisk vistelse. Pratade med Pelle och Krister, tog en titt på elevarbetena och upptäckte att det fortfarande fanns spår kvar efter mina gymnasieår. Kul!

För mig, och många med mig, blir det knepigt med begravningar då det är en religös tillställning. Att tala om Guds hand och livet efter detta känns mest som hyckleri. Men det var fint idag. Psalmerna och bönerna var ändå inte allt för ivägen då det lämnades utrymme för personlighet. Prästen pratade om Algots goda hjärta och om den tillplattade igelkotten han gjorde på dagis. Skateboarden låg framme vid kistan och det är första gången jag lyssnat på hip hop i en kyrka. Bänkarna var fyllda av gråtandes sörjandes vänner och familjen.

Algot är död. Det är orättvist och oförståligt, men det är sant. Ungefär så sa prästen.

Det är sant. Algot är död.

Dagen har kommit. Den dagen då vi ska säga adjö till Algot. Begravningen kommer vara sorgfylld, det är en vacker människa som ryckts i från oss, men jag hoppas att dagen kommer bli lika fylld med glada minnen. För alla, precis alla, som kommer sitta i GA-kyrkan idag har goda minnen tillsammans med Algot.


För mig är han inte död, han lever i högsta grad, han har bara lämnat oss i fysisk form.

Vila i frid min vän.

"Att se Jennie naken är som att se en älg i skogen"

Den kan ni fundera på ett tag ...

Jag är en dagdrömmare. En tänkare. Jag kan fantisera ihop senarior som kan vara mer eller mindre realistiska. En del skrämmer mig, en del lyfter mig. En del är till nytta.

Ta exempelvis detta med redovisningar i skolan. Det är min starka sida, det där med att prata inför folk. Men jag är inte den som skriver ner mina tal till punkt å pricka och övar in dem så jag kan rabbla dem i sömnen. I stället dagdrömmer jag i hop mina redovisningar. Jag målar upp vad jag ska säga i huvudet, ser det i bilder. Detta kan ske på vägen hem från skolan eller under en promad på stan eller i skogen. Ofta tänker jag på det då och då under hela arbetet, tänker i hop flera olika redvisningar. I slutänden kraffsar jag ner några hjälpord på ett papper så jag får med det viktiga. Ofta använder jag aldrig papperet.

Jag vet var min styrka ligger, men hur kan jag utnyttja den?

Ja, så blir det ibland.

Jag brukar få höra att jag är en social, pratglad och trevlig tjej med driv. Inget av de orden beskriver mig den senaste tiden. Telefon och internet gömmer jag helst. Skolan, stan och krogen håller jag mig undan så gott det går. Jag gömmer mig i hemmets trygga vrå, i kärlekens famn och i den energigivande naturen. Jag är förvirrad och konstig, glömmer saker och svamlar. 

Jag är ledsen vänner, jag vet att jag inte gör det jag ska men jag försöker just nu laga mig själv. Jag är snart på topp igen! Vänta ni bara.