Jennial

Finns det ett bättre sätt att vakna på. Skratt, en varm kropp nära och fina ord.

God morgon.

Vad har dessa tre gemensamt?

Jo, de är skoluppgifter. De ska förpackas. Svårt, svårt, men kul, kul. Som vanligt är idéarbetet det svåra och det som tar längst tid. Men när man inte har mer än cirka tre dagar på sig, hur gör man då? Svårt, svårt. Men det går. Idag ringde jag My som fick igång tänket i huvudet på mig. Bolla idéer eller bara prata om annat hjälper ofta. Idag pratade vi skruvar, gissa var det samtalet tog vägen. Skruvar kan vara barnförbjudna.

Nu är det snart dags att krypa ner i en inte längre tom säng.

God natt vänner!

Det är frågan. Jag är toksugen på att köpa en bil inför sommaren som jag kan ta mig till och från jobbet i. En bil som jag kan vara lite spontan med, en tur ut till pappa, en badtur med syster, en vollybolltur till Alnö. Följer ni med?

Och detta var mitt 75e blogginlägg idag, jag skyller på att jag helt plötsligt sitter vid datorn och att det här med plugg kan vara svårt ibland. Eller rättare sagt så är det att vara kreativ som är svårt och just nu har jag nästan bara kreativa uppgifter. Idéskapande. Förpackningsskapande.

Jag skulle kunna tänka mig att bli förpackningsdesigner. Det känns som en kanal precis i min smak. En förpackning kan man klämma och känna och lukta på. Man kan vrida och vända och öppna och stänga dem. Det kan man inte göra med en hemsida, inte rent fysiskt i alla fall.

Kreativ projektledare kanske också kan vara något. Jag måste fundera. Och vrida och vända, och känna.

Så, bil eller inte?

Jag har världens bästa syskon! Bara så ni vet! Jag tänker på er, saknar er, oroar mig för er och glädjs över att ni finns till och får min värld att rocka.

Lena, Roger, Eas, Lale, Nicke och Petronella. Syskonkärlek!


Jag och Nicke

Internetskugga, teknikskugga ... jag har inte suttit många minuter per dag vid datorn den senaste veckan. Jag har haft annat att göra, annat att tänka på. Det kom någon i vägen.

En sådan där någon som gör att jag går omkring å ler å skrattar för mig själv, en någon som gör att jag är fylld av en konstig energi jag inte känt på länge länge, en någon som fyllt hela mig med fjärilar och fina tankar.

Jag lever i en fjärilsskugga, den enda skugga som är ljusare än den soligaste dag.

Elina och jag brukar roa oss med att komma på nya ord. Det senaste i samlingen är pussberg. Någon som kan gissa vad det är?

jag är lite off internet ... det finns en anledning ...

suck ....

Jag sitter på skolan. Det är INTE kul.

Jag ser inte mycket av mina grannar, de hörs inte så värst mycket heller. Men just nu spelar någon av dem gitarr, vilket denna person gärna gör ofta och långt in på natten. Det stör faktiskt i bland, inte så pass att jag blir upprörd, ibland är det ganska trevligt för hade jag kunnat hade jag gärna spelat själv men det stör de där gångerna jag ligger och har svårt att somna.

Om cirka sju minuter kommer en annan grannes moraklocka slå tolv gånger ...

God Natt!

Jag gillar biografer, konceptet. Halvsköna stolar, prasslande påsar, viskningar och huvuden som sticker upp i nederkanten av bioduken likt svarta skuggor. Salongen är fylld av olika människor som är där i olika roller. De bästa vännerna, en mamma och en dotter, ett fan, de förlovade ... de dejtande. En salong av förväntningar ...

Ikväll var jag och såg Tim Burtons Sweeny Tod. Han har lyckats igen! En musikalfilm som redan under introt  greppade tag i mig. Bara att suga in omgivningarna i filmen gav mig ren tillfredställelse. Estetiskt vackert. Burton är ett geni och Johnny Depp passar väl in i sin roll. Jag får lite Edward Scissorhandsvibbar. Jag rekommenderar den till dem som vill ha mer än bara en film, till dem som vill få en upplevelse. Och till dem som kan tänkas tycka om att få en hel histora berättad i sjungade form.

... av Nationalteatern. Tillägnad minnen från förr.

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet

Och bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

I teorin borde det var lätt. Det där med att släppa taget alltså. i teorin borde det bara vara att bara bestämma sig, att lämna det onda och det goda bakom sig och blicka framåt mot en öppen horisont. Men i praktiken är det ett helvete! Minnen försvinner inte och påverkar framtida relationer. För en lång tid frammåt. Man är sårad vilket gör att man inte litar på andra man träffar. Man var kär, man älskade, vilket gör att ingen annan duger. Man kanske till och med älskar fortfarande.

Jag har varit där. Det tog år! Jag skötte mig inte speciellt bra. Men det kom en dag när jag fick nog, när jag satt ner foten. Det är skitsvårt, känns ibland näst intill omöjligt, men man måste i alla fall ge sig själv förutsättningarna. Förutsättningarna att gå vidare, att släppa, att komma över .... att må bra. Jag är fri nu och har varit det länge. Jag vet varför du gjorde som du gjorde. Jag vet varför jag var som jag var. Jag är starkare och klokare. Det var inte omöjligt.

Och du Fining, ge dig själv förutsättningarna så kommer du också en dag sätta ner foten och få nog. Du är bra, världen vore en bättre plats om alla var som dig. Kom i håg det!

Har ni haft en bra alla hjärtansdag? har ni fått blommor eller gett bort en chokladask? Kanske ett halssmycke eller en biosupé? Förstår ni inte att ni blivit lurade!? Vad som än grundorsaken till denna så har det blivit ett ypperligt tillfälle för detaljhandel, blomsterbutiker och restauranger att tjäna pengar. Måste vi ha en speciell dag på året att visa kärlek på? Personligen uppskattar jag en blomma eller en kärlekshälsning mer vilken annan dag som hest. När det kommer spontant, då känns det mer ärligt, då blir det finare.

Så hur har jag spenderat den 14 februari 2008. Jag började min förmiddag med att sova och kurrera min förkylning. Efter lunch blev det skola, där kjag mötte gruppmedlemmar med goda idéer. Känns bra, känns bra! Vidare blev det en trask in till stan för mat hos Anna och Tobbe. Tack för god mat och sällskapfiningar! Kvällen avslutades med hockey. Det är kul med hockey har ja hört! Förlust och ännu en skada! Skitkul har ja hört! Men men, jag älskar hockey.

Å så klart hade jag blivit glad för en blomma även om det är alla hjärtans dag, men ni förstår vad jag menar ...

Jag växlar mellan sittande och liggande. Piggare stunder sittar jag vid datorn för att plugga, segare stunder sover jag eller kikar på tv/film. Jag får så dåligt samvete över att vara sjuk, nere på skolan sitter mina kamrater och sliter och här sitter jag. Jaja, jag har faktiskt gjort någonting i alla fall ...

Nu: soffliggande.

... febern smög sig på den med ... burr ...

Vaknade i morse efter en dålig natts sömn; tjock i halsen, tjock i huve. Fin förkylning! Det har ja verkligen inte tid med. Kreativiteten har flygit sin kos ... eller snarare tryckts ut genom öronen av huvudvärken.

Hualigen, det får bli apelsiner och horisontellt läge så kanske jag orkar upp imorgon.

Men solen har stått högt i dag i alla fall.  Utsikten från mitt fönster är bedårande och energigivande under vinterhalvåret . Nedan från i höstas. Vackert! Under sommaren växer det igen och jag ser mest grönska ... vilket i och för sig är ännu mer energigivande då det tyder på liv och sol. Jag längtar till vår och sommar ...

... det är du som är lång.

Det är inte ofta, men det händer ibland .... att jag är ledig alltså. Ledigheten innebar fest och fest innebar leende människor, god öl och ronny och ragge i högtalarna. Snälla rara söta Anna, säg kan du inte stanna .... Haha, jag hade tokroligt! En skön blanding människor; en del GDK05, lite informatörer, nån fotbollspelare, skåning, old friends, filckvän, lång vän. Kul å se er alla! Se bilder nedan.




Vidare innebär fest en seg söndag. En seg söndag i min ensamhet ger tid till eftertanke. jag har inte tänkt så mycket, borde börja göra det ... och kanske komma till ett beslut. Tänk vad enkelt det skulle vara om allt var svart eller vitt.

Jag måste förövrigt vara världens roligast moster. Eller så ser ja väldigt rolig ut, för lille oscar skrattade mest hela tiden när han satt i mitt knät idag. Shit vilken fin unge! Jag har sagt det förrut; jag är en stolt syster, en stolt moster.

Scrapbook, crapbook, trapbook ... sitter och sliter med skolarbete. Eller ja, slitter, allt är ju relativt. Samtidigt som jag skriver så diggar jag till Basement Jaxx, håller ett halvt öga på hockeyn käkar russin och leker med katten. Jag är quinna, jag kan göra flera saker samtidigt.

Resultatet blir nog mest en skräpbok, eller mer en skräplåda ...

Grattis Thomas!
 
På lördag firar vi ...

Ordet varumärke börjar stå mig upp i halsen. Ämnen intresserar mig fortfarande. Det är sjukt kul att läsa och lära sig om och den kurs jag nu läser "varumärkets kommunikativa roll" känns som en av de roligare kurserna jag läst under dessa år som universitetsstudent. Men just ordet varumärke börjar kännas lite överanvänt och detta med personliga varumärken har helt plötsligt dykt upp överallt i min tillvaro. Hockeyintresserad som jag är så kikade jag på hockeymatchen igår på Svt och i vanligt ordning intervjuade de någon eller några spelare efteråt som fick analysera matchen. Jag hade då gått ifrån tvn och lyssnade bara med halva örat. Expertkommentatorn var missnöjd på en av spelarna och menade att det inte bara handlade om att komma dit och prestera bra i landslaget och att det dessutom handlade om att vårda sitt personliga varumärke. Fine, han rätt, inom sportens värld finns det flera varumärket som bygger på personer, Foppa, Kallur, Zlatan. Men måste man verkligen dra en analys efter en hockeymatch angående en spelares personliga varumärke. Ordet ... det är ordet som stör mig!

Hur mycket detta ord än stör mig så är det någonting jag får vänja mig vid. Jag kommer ju arbeta med vårda och bygga upp varumräken under mitt yrkesverksamma liv (om det går enligt planerna). Jag skyller på c-uppsatsen! Undrar hur många gånger vi berörde ordet varumärke under uppsatsveckorna? Hualigen!

När det gäller mitt eget varumärke måste jag nog börja med att göra en jätteinsats angående namnet. Efter snart tre år på universitetet är jag fortfarande Jenny för vissa lärare. Jennie, med i e. Tänk att det ska vara så svårt. Sen jag har varit liten har jag fått förtydliga det. Förskolan, första klass, bytte klass i trean, högstadiet, gymnasiet, olika jobb, vänner, bekanta .... J E N N I E. Det är faktiskt viktigt.

"- Hej, hur är det?
- Trött."

"-Tja, allt väl?
- Jodå jäkla trött bara."

"- Ey, mås det bra?
- jo, finfint. Förutom att ja e trött"

När får jag känna mig pigg igen? Jag är glad, mår bra gör massa saker, men är konstant trött!! Det måste vara bristen på ljus. Snälla, snälla våren, ta med dig solen och kom hit, jag orkar inte mycket längre ...

... eller så var det bara några sekunder. Hur som helst så tror min mor att hon sett mig på tv ikväll. På de lokala nyheterna gällande Mittuniversitetet. Inte omöjligt, jag hänger ju där en del, men är det inte typiskt att jag själv inte får uppleva dessa få sekunder av fame.

Typiskt!

Med jämna mellanrum är jag kattvakt åt en väns lilla rara Doris ... eller Dorran. Detta till min stora förtjusning! Jag har själv valt att inte skaffa egen katt då min framtid är väldigt oviss men jag har under hela min uppväxt haft djur omkring, katter, hundar, hästar, kaniner, får, grisar, tjurar, höns, kalkoner, marsvin, sköldpaddor ... ja, ni förstår. Detta gör att jag saknar att ha dessa mer eller midre livliga krabater omkring mig nu när jag bor ensam i egen lägenhet. Räddaren är alltså de stunder jag får tillbringa med kattdamen Doris. Alldeles lagomt krävande! tömma lite låda, byta vatten, mata å kramas i massor .... ibland uppskattar hon om man springer med ett snöre runt i lägenheten som hon jagar. Hon är för söt!

Det var meningen att jag skulle tillägna detta inlägg till de djur som funnit en speciell plats hos mig:

Trilla - Världens goaste å finaste katt. Fick henne när jag var två år och 17 år senare somnade hon in på min huvudkudde.

Mackan - Den irländska varghunden jag använde som madrass när jag bara var knodd.

Majjen - Min alldeles egna häst jag hade som barn. Otroligt rädd för vatten. Bettede sig mer som en hund i bland som höll sig på gården utan koppel

Stella - snällaste, raraste goaste familjevovven. En rottistik.

Arrak - Stellas bäste vän. En ståtlig schäferhane

Jeppe - Marsvinet som dig i mina händer.

Max - Still alive and kickin. Bor hos lillebror!

å så Doris då förståss ...

Indieklubben Superbueno lämnar Sundsvall. Tråkigt då det är en av de mest välbesökta klubbarna på Stadshuset., men allting har ett slut. Någon som har förslag på vad man kan ha för klubb i stället? Fortsätta med indieklubb? eller har någon något helt annat förslag? Låt mig höra, jag har möjlighet att tipsa ansvariga personligen ....

Jobbade som sagt på Petters spelning i Härnösand i fredags och på Stadshuset i går vilket gett mig några reflektioner:

Härntabor! Vad är det med er!!! Här kommer en aktuell stor svensk artist med sitt crew och ni sviker! Kom inte och säg att det bor få människor i Härnösand, för jag vet att det bor fler än 90 personer där. Varför passar ni inte på att gå ut och svänga era lurviga när det väl händer någonting? Jag är ledsen, men är det så det ser ut i Härnösand så ska ni nog inte räkna med många stora musik- och nöjessatsningar framöver. Det hänger lite på er också.

Sundsvallsbor! Sluta klaga på att Sundsvall har ett dåligt uteliv. Jag har sett värre. Just nu ser det bra. Stadshuset är outstanding med sina klubbar och live-spelningar och andra krogar har klubbar som fungera. Oscars open mind är ett exempel. Men historiskt sett är det inte initiativtagare denna stad saknat. Varje år det kommit nya satsningar på klubbar och livegig men det har varit publiken som svikit. Och sviker publiken läggs klubbar ner eftersom de omöjligt har råd att fortsätta då många av dessa initiativtagare går in med egna pengar. Så Sundsvallsbor, att ni har mage att klaga! Låt nu 2008 fortsätta i samma anda som hösten 2007.  För kolla vilket drag och vilken puls det var på Stadshuset i går! Underbart! Fortsätt så! Det gör att jag vill fortsätta pryda era handleder med Trappeneventstämpeln och hänga in era jackor var fredag och lördag.

En lite rolig grej från Petterspelniingen i fredags, säkert 15-20 procent av publiken var Sundsvallsbor. Dessa hade inte möjlighet att se spelningen på lördagen och bilade upp till Härnösand för få sin dos av Petter då i stället.  Jag känner för er! ni skulle hållt er till Stadshuset.

Petter är, för er som missat det, även han bloggare. Han sitter på sina vita fina MacBook och knappar in tankar reflektioner. Läs om vad han tyckte om Sundsvall och Härnösand:
www.goddamnit.se/petter/

"vissa tror på religoner
andra på personer
jag tror på ren fakta och vissa visioner"

Ett textstycke som följt mig sedan högstadiet ... 1998 närmare bestämt ... och i helgen blir det dubbelt Petterjobb. Ikväll spelar han i Härnta och i morgn på Stadshuset. Lyssnade på senaste skivan i en bil från Umeå till Sundsvall förra våren, but I have to say: It's not my cup of tea!

"Det är min tur nu,
vinden har vänt"