Jennial

... och ännu fler till jag får gå hem.

Jag känner mest leda och trötthet i kroppen. Tur att jag har ljusglimtar i vardagen som jag kan hämta energi ifrån;

- Som när min sambo har maten färdiglagad när jag kommer hem.

- Eller när han håller om mig.

- Som när min lillasyster tror att Ku klux klan-djurgårdaren är utklädd till john blund.

- Eller när hon skickar ett meddelande och säger att hon saknar mig.

- Som när min systerson skrattar.

- Vilket han gör mest hela tiden.

- Som när Ebba leker hund och slickar mig i ansiktet.

- Eller Bajsar Pierre på foten.

- Som en hockeykväll med far och bror.

- Eller tärningsspel.

- Som när man får hälsningar från den varma undersidan.

- Eller ... ja ... jag har massor av fler ljusglimtar vilka håller mig uppe dessa mörka tider.