Jennial

Obehagligt när någon försvinner. Så jäkla otäckt när någon man känner försvinner.

Hoppas verkligen du är välbehållen. Att du bara vill fly ett tag och leva på egen hand.
Kom hem hel!

Jag tar över efter Åsa som vice ordförande för Sundsvalls studentkår. Detta betyder att jag har femton månader framför mig uppbokad. Skönt! Det ska bli ett utmanande år där jag hoppas att kunna åstadkomma någonting som betyder förbättring för Sundsvall och dess studenter.

Det känns bra. Det känns bra att vara kvar i stan.

De finns de individer som tidigt vet vad de vill och ser till att nå dit. Det finns de människor som aldrig reder ut vilken riktning de vill att livet ska gå åt.

Kattis Björk, en klasskamrat från högstadiet, sa i tidiga tonåren att hon ville designa kläder. Hon ville designa feminina kläder. Bröst och rumpa var viktigt sa hon.

Idag, ungefär tio år senare, är Kattis utbildad designer i London där hon tillsammans med en vän har ett eget klädmärke (bjork & mcelligott). I'm impressed! Lycka till Kattis!

Alla perioder i livet har nog sina tjusningar och nackdelar. Jag kan se det som spännande att bli gammal, även om jag inte har bråttom dit. Äldre människor har varit med om den största delen av sina liv. De som är äldre i dag, har hunnit med ett, en del två, världskrig. De har varit med om tvns intång i våra liv, från den svartvita burken till dagens platt-tvapparater. Mobiltelefoner och datorer. BH-bränning under 70-talet och den nya tidens uppfostran. Tjernobylolyckan och folkomröstning om kärnkraft som aldrig egentligen trädde i kraft.

Jag tror att varje enskild individ har intressanta historier att dela med sig av. En äldre dam eller herre har haft nästan ett helt liv på sig att samla på dessa historier.

Jag ska hälsa på min mormor och morfar någon dag. Höra vad dem har för historier om Sundsvall. Var det bättre förr? Undrar när mommo och moffa tyckte det var som bäst? Och varför.

Det är ganska fint att åldras ändå.

Att musik är viktigt för stämningen är ingen underdrift.

Just nu lyssnar jag på Juvelens Hanna sjuttiofem gånger om dagen. Den gör mig på gott humör.

Funkar den på dig?

http://www.myspace.com/juvelen

Jag vill ha! Jag vill kunna köra!

Ibland är det roligt att bli upprörd över banala saker. Över fula ting: http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2346582.ab

Urdrag ur Okunskap - Svenska akademin (http://youtube.com/watch?v=LbWd5FWCAzQ)

kärleken borde vara okränkbar
en strävan mot nåt bättre är det största av allt
den borde vara okränkbar
gemensamt och varmt och inte ensamt och kallt
den borde vara okränkbar

om vi vill leva nånting som verkligen kan kallas liv
okränkbar, hatet bryter ner men kärleken är kreativ
för bättre vetande, ett högre medvetande du ser oss letande, kämpande, stretande
så bort med okunskap, in med broderskap, systerskap, syskonskap och kärleken är okränkbar

En skruv rätt in i vänster bakdäck ordnade så jag för första gången i mitt liv fick pumpa ett bildäck. Inget ont som inte för något gott med sig. Helt plötsligt blev det bråttom att skaffa nya däck vilket visade sig vara helt problemfritt, min Fining fixar.

Dessutom byter han dem åt mig. Just i detta nu. Jag har tur ja.

Skog och mark är inte så vackra ännu. Våren har inte kommit så långt att gräset blivit grönt och björken slagit ut sina små kladdiga blad. Det finns en blomma här och var men i övrigt är det annat som sätter färg på den just nu bruna naturen.

Ganska vackert det med. På sitt sätt.

När vissa delar av livet är mörkare gäller det att suga åt sig energi där den går att finna. Igår samlade jag energi från kärlek, goa ungar, solen och röda saker.

Det finns vissa ord som jag tycker är fina. Det kan vara innebörden, ordbilden eller hur ordet ligger i munnen. Estetik är ett sådant jag haft som favorit i flera år.

Idag hittade jag ett nytt; Ögonblick.

Jag tyckte det kändes fint att skriva ordet

Ögonblick.

Innebörden kan vara fin, lite romantisk. Det kan räcka med ett ögonblick för att finna kärlek. Det kan räcka med ett ögonblick för att finna en speciella detalj i vardagen.

Ögonblick.

Det kan räcka med ett ögonblick för att en relation ska ta slut eller ett liv släckas.

Dagens ord: Ögonblick.

våren är väll här då.

Jag brukar ha lite svårt att hurra över att våren kommit .. för det slutar alltid med att det kommer minst ett snöoväder till. Men det vore väll fasen om det ska va snö till jag fyller år. Det var många år sedan.

Så nu solen, lägger jag min tillit till dig och litar på att du värmt bort det sista av snön inom två veckor. Tänk på att folk har lagt på sommardäcken!

(Inte jag)

Jag har idag köpt min första bil. En liten skruttpärla. En fin en golf.

Riktigt nice video:

http://www.youtube.com/watch?v=UqoyKN99HjY

Blockerad. Trött. Jag tänker inte, kan inte, det går inte.

Kylskåp, kartong, portfolio. Det existerar knappt.

Ond spiral av totalt jävla mörker



Men en sol lyser i alla fall, så jag fryser inte i mörkret ...

Varför kandiderar jag som vice och inte som ordförande? Kanske för att jag är för snäll. Kanske för att en viss perosn påverkat mig i den riktningen så jag tror att den posten är roligare. I vilket fall så gör ja det lättare för många inblandade.

Vad vill jag då konkret genomföra under mitt år på studentkåren (om det nu blir så)? Det är en svårare fråga. Jag har inte hunnit tänka på det då detta fortfarande är lite nytt. Jag ställer upp för att jag vill arbeta för elevinflytande, rättvisa och trivsel, men med vilka konkreta medel jag vill skapa detta har jag inte listat ut än.

Du käre Mittuniversitetsstudent, vad anser du saknas? Vad kan förbättras?

En bankomat på campus är redan löst.

Jag behöver fler ögon, fler åsikter. Skriv av dig, eller prata med mig.

Från och med september vet jag inte vad jag ska göra med min tillvaro. Skrämmande men ack så spännande. Det finns alternativ, mer eller mindre säkra men de finns. Jag har sökt praktikkursen, då gäller det att hitta en praktikplats och ett spännande case, helst i stan. Ett annat alternativ är att söka jobb för att spara pengar till utlandsplugg eller en utvecklande resa till främmande land. Jobb löser sig alltid så länge man inte är så kräsen.

Idag dök ett nytt alternativ upp. ordförande eller vice ordförande för studentkåren. skulle det passa mig?

Det kvittrar utanför mitt fönster, det ger mig energi. Det gråa snövädret var här så sent som i går men idag kvittrar fåglarna och jag kan ana en sol. Tänk vad så lite kan göra för ens humör.

Och så en chokladbit på det.

Det där bubblande, pirrande, spudlande inom mig. Det bara fortsätter.

En vecka sedan nostalgikvällen ägde rum. Jag hade tänkt lägga ut bilder men min och Elinas internetkontakt är nästan nere på noll och hon sitter på bilderna.

Hur som helst så var det en lyckad kväll. Samma lika som högstadiet men ändock så annorlunda. Nu för tiden är vi de där äldre som står längre bak. Då stod vi längst fram i mitten och headbangade så nackarna höll på att falla av. Visserligen stod jag och Elina längst fram men nu på sidan av tillsammans med fotograferna och det beror mest på våra längder. Som inte har ändrats sedan högstadiet. Pipeline har fortfarande samma dåliga ljud.

All cred till de själar som håller Pipeline i liv.

Förutom de nya unga femton-sextonåringarna som köttar längst fram så finns välkända ansikten där. Det är sig likt. Lite äldre, kanske klokare.

Ola Dole är också äldre. Fasen, det är ju så, vi blir äldre! Och det med en skräckblandad förtjusning.

Ikväll blir det nostalgi med Elina (och möjligen Fredrik). Öl och punk i form Dia Psalma står på schemat. Och icke att förglömma; Ola Dole. Det är så högstadiet det kan bli. Jag är inte den samma som då. Äldre och klokare. Snart en universitetsexamen. Skolan ligger om några månader bakom mig och horisonten är vidare än någonsin.

Men i kväll blir det nostalgi.

Jag säger inte att det är orättvisst. Tvärtom! Men nå fan känns det illa så här dagen efter.

Timrå IK

När huvudet är tungt och halsen tjock. När mattheten tar överhand. När mattheten drar ner en mot golvet så det nästan inte finns något annat alternativ än horisontellt läge. Tråkigt. Jävligt tråkigt. För ikväll spelar Timrå hemma i en kokande e-on arena.

Och jag hade kunnat vara där.

Istället blir det plockmat och uppkrypen i en soffa tittandes på kanal fem. Där Pucken är så liten att man knappt ser den och kameramannen alltför ofta inte hänger med.

Typiskt. Jag hade kunnat vara där.