Jennial

Ordet varumärke börjar stå mig upp i halsen. Ämnen intresserar mig fortfarande. Det är sjukt kul att läsa och lära sig om och den kurs jag nu läser "varumärkets kommunikativa roll" känns som en av de roligare kurserna jag läst under dessa år som universitetsstudent. Men just ordet varumärke börjar kännas lite överanvänt och detta med personliga varumärken har helt plötsligt dykt upp överallt i min tillvaro. Hockeyintresserad som jag är så kikade jag på hockeymatchen igår på Svt och i vanligt ordning intervjuade de någon eller några spelare efteråt som fick analysera matchen. Jag hade då gått ifrån tvn och lyssnade bara med halva örat. Expertkommentatorn var missnöjd på en av spelarna och menade att det inte bara handlade om att komma dit och prestera bra i landslaget och att det dessutom handlade om att vårda sitt personliga varumärke. Fine, han rätt, inom sportens värld finns det flera varumärket som bygger på personer, Foppa, Kallur, Zlatan. Men måste man verkligen dra en analys efter en hockeymatch angående en spelares personliga varumärke. Ordet ... det är ordet som stör mig!

Hur mycket detta ord än stör mig så är det någonting jag får vänja mig vid. Jag kommer ju arbeta med vårda och bygga upp varumräken under mitt yrkesverksamma liv (om det går enligt planerna). Jag skyller på c-uppsatsen! Undrar hur många gånger vi berörde ordet varumärke under uppsatsveckorna? Hualigen!

När det gäller mitt eget varumärke måste jag nog börja med att göra en jätteinsats angående namnet. Efter snart tre år på universitetet är jag fortfarande Jenny för vissa lärare. Jennie, med i e. Tänk att det ska vara så svårt. Sen jag har varit liten har jag fått förtydliga det. Förskolan, första klass, bytte klass i trean, högstadiet, gymnasiet, olika jobb, vänner, bekanta .... J E N N I E. Det är faktiskt viktigt.