Jennial

Jag har ett mail att svara. Ha tålamod, det är inte glömt, vill bara ha ordentligt med tid.

Är det inte skönt att ibland ha en giltig anledning till att ligga i sängen alltför många timmar under en dag. Min anledning är faktiskt att jag inte har en soffa. Åtta till tio veckors leveranstid innebär att tv tittas på från golvet i vardagsrummet eller sängen i sovrummet. Svårt val. Det positiva är att middagarna faktiskt äger rum vid köksbordet.

Jag älskar onödigt bloggande.

Är det redan dags att skylla på mörkret? Jag vet inte annars vad felet är, trött och hänging konstant som jag är. Men om jag redan segat ner mig av mörkret så har jag verkligen en lång vinter framför mig.

Men antagligen är det inte mörkret, det är livet. Livet är allt annat än lätt och uppiggande, det är en ständig kamp för ens egen lycka.

Livet är inte lätt att ta sig igenom, men i slutet av dagen är det ändå alltid värt det.

Sen så har jag ju det där som gör att allt tungt går att hantera. Underskatta inte kärleken.


Thomas och andra som befinner er i solen och värmen. Njut! Njut åt mig med, åt oss som sitter i ett kallt, regnigt och mörkt norden.

För några dagar sedan hade mor åtta fler familjer som grannar. För några dagar sedan stod det ett rött hus ett stenkast från min mors. Idag finns i princip ingenting kvar. Alla klarade sig, de har idag tak över huvudet, men det får en ändå att tänka; tänkom det var mors hus som brann ner. Då hade min lillebror, min lillasyster, min mor, hennes sambo, två katter, två hundar och en kanin inte haft ett hem idag. De skulle sakna en massa personliga tillbehör som inga pengar kan ersätta. Undrar jag hur man skulle reagera i en sådan situation.

Nu var det inte så och jag tänker inte tänka mer på saken.

Jag har aldrig gillat det där med att tippa resultat, tror det beror på att jag är så jäkla rädd att förlora. Så jag tänker inte göra det ikväll heller. Dock är jag galet glad att hockeyn är igång ordentligt, bara önskar att Timrå kommer igång ordentligt också.

Förövrigt verkar vi ha en grävling boendes i närheten. En granne klev ut på bron i morse och där låg en stor grävling och myste.

mot en promotionshögtid på Södra Berget?

Det var två saker jag aldrig trodde mig behöva använda igen efter att jag tog studenten och det var studentmössa och balklänning. Ack så fel jag hade. Den fjortonde november får jag lov att bära båda och Mittuniversitetet betalar kalaset. Visserligen innebär det jobb också i form studentmaschalk aka kuddbärare aka toastmaster. Mer om det när det väl äger rum.

Dock en liten rolig iaktagelse: jag ser inte mig själv som en brudig brud, men när jag står där och provar balklänningar så kryper den tjejigaste tjej fram och jag känner mig som en prinsessa.

Tur att det händer så sällan.

Ja, inte jag då ... det har jag inte haft på många år. Men bloggen har haft semester. Sommaren spenderade jag till stor del i radioskugga där jag jag gömde telefonen och höll datorn på avstånd. Såg att det sista jag skrev var inte så mycket till text utan en bild, en bild på ett guldkorn i mitt liv. Men innan jag sätter igång med seriös blogging igen (?!) så tar jag en kort uppdatering av vad som hänt.

Bilen: Går som pärla, inga fler punkteringar, men dock en utslagen ruta. Satans snorungar. Förövrigt ställer jag av bilen i helgen för vinterförvaring. Å nej, inte för att jag inte vågar köra bil på vintern utan för att det är en kostnad jag inte har råd med. Pierre har ju bil, vi behöver knappast två.

Samboskap: Fullbordat och invigt. Bott i nya lägenheten i över en månad nu. Stormtrivs! Finns inget bättre än att vakna och somna i sovrummet, duscha i badrummet, laga mat i köket, umgås i vardagsrummet och allt detta tillsammans med den bästa.

Oscar: känner att han behöver en egen punkt då jan fyller år i dag! 1 år! Å sötare å goare blir han.

Jobb: Har nu suttit som vice kårordförande i över en månad och det ... går bra. Är kul. Är mycket. Fortfarande snurrigt. Men jag har eget kontor och arbetstelefon med dagar bokade av lunchmöten, prefektråd och ont om tid.

Nu: Lunch.

Tänkte bara dela med mig av min fina systerson på hans dag. Finare kan ingen vara.

... är förövrigt påskrivet. Sommaren kommer bestå av planering och packning inför flytt. Känns galet bra.

Ändå finns det faktiskt massor av oviktiga saker, händelser och iaktagelser att skriva om.

Exempelvis så var jag på Casionot härom helgen ( en helg jag i övrigt låg nedbäddad i en dunderförkylning) och insåg att det finns mängder av människor att iakta där. Bland andra ett par där mannen satt vid en av alla dessa djävulsstyrda spelmaskiner, mannen låg en tusenlapp plus och frugan började med hård röst be honom ta ut tusenlappen. Hon skällde på honom. När det inte funkade, han vände bara bort huvudet suckade och spelade vidare, så bytte hon taktik. Fruganbytte tonläge och fick nu den lenaste röst där hon förklarade att hade det varit hon hade hon tagit ut den där tusenlappen och satt in en femhundring att spela för i stället. Behöver jag säga att hon inte lyckades denna gång heller.

Förövrigt så har Pierres mor galen tur spel, hon plockar bort tusenlappar. Pierre och jag fick däremot erfara hur galet fort det går att spela bort pengar. Inte konstigt att folk kommer hem urfattiga.

Igen! Lillebror lånade bilen i helgen för att agera taxi åt vänner. En helg som slutade med att han fick byta till extradäcket i morse klockan 06. Surt, Pierre berättade att han aldrig haft punka, då har han haft bil sen han var 17 ... jag får nu byta däck (eller laga) för andra gången, då har jag haft bil i två månader! Typiskt. Men det ska väll inte vara så svårt att lösa gissar jag.

Förövrigt blir det fortsatt kurering av dunderförkylningen.

Cheers!

Gårdagen blev en riktigt bra dag. Mitthem ringde och erbjöd en lägenhet, så i september flyttar vi till en tvåa på södermalm. Mysigt värre. Nu blir det till att kika på möbler på allvar, vilket har visat sig vara en riktigt trevlig sysselsättning. Vidare blev det någon timme på stan, doppresent inhandlades; en hoppandes snurrandes zebra som låter och har sig. Om någon månad kan lille Oscar busa med denna så mor och far blir galna. I ett-års present är det frågan om det inte blir ett trumset ... eller kanske när han fyller två. Jaja, låta ska det göra i alla fall.

På eftermiddagen åkte vi ut till Alnö för att käka och umgås med Pierres familj. Senare på kvällen tog jag och P en tur med båten. Mitt rätta element. Så gott som jag mådde i går var det länge sen jag mådde, kombinationen vatten med min kärlek får varenda nerv i kroppen att pirra. Galet kallt blev det dock så vi avslutade i kvällen i bubbelpoolen. Varma och goa kunde vi sedan krypa ner. Synd bara att en elak förkylning smög sig på.

Idag har jag varit på dop för min systers son Oscar. Även om jag kände mig aningens obekväm i kyrkan då det blir lite för mycket böner och bibelsnack så är det fint att samla familj och vänner för att välkomna den lille. Å sötungen gjorde inte mycket annat än skrattade och sprattlade.

Nu kommer jag fortsätta dagen och kvällen i horisontellt läge. Bota förkylning står på schemat.

Vad kan man göra när man har tr¨kigt? Jao, Varför inte hålla fothand.

MIssat samtal från mitthem, har vi fått lägenheten eller inte? Fasen, hon svarar inte.

Men än så länge klarar vi oss som det är i min lägenhet:

Ja, det är snart en vecka sedan midsommar firades. Då jag skulle upp okristligt tidigt för att jobba på midsommardagen så lämnade jag firandet redan 22.30. Om inte något oförväntat hände så fortsatte nog firandet långt in på småtimmarna utan mig. Men några bilder han jag ta:

De dagar jag jobbar, jobbar jag mycket. Två dagar, två nätter, tolv timmar i taget. Det blir jobb, käk och säng som gäller dessa dagar. Mycket mer varken hinner jag eller orkar jag, men sen kommer belöningen i form av sexdagars ledigheter. Och en fin lönecheck. Om några timmar ska jag iväg för att jobba första natten.

Men först; disk, käk och en svabbning.

Ja, det är tur att de inte kan gå än.



Såg detta i alltombarn via DN, där även bilden är tagen: Högklackat för nyfödda väcker känslor

Nu donas det i lägenheten ska ni veta. Kan lägga ut bilder på det "nya" vardagsrummet senare. På vårt vardagsrum. Undrar  jag hur lång tid det ska ta innnan jag vänjer mig vid att säga vår lägenhet istället för min. Vår säng, vårt bord, vår soffa. Crazy underbart.

Förövrigt har vi fått erbjudande om en lägenhet på södermalm på 66 kvadrat. Problemen är att den kanske är lite dyr, och det är utan balkong. Blir till att fundera och överlägga, väga för och nackdelar emot. hur viktigt är det med balkong? Hittar vi en billigare 2a med samma standard? Hur länge har vi tålamod att vänta på den "rätta" lägenheten?

Den kändes bra när vi var och kikade på den, men kändes den perfekt?

Eller ja, det kanske jag inte är egentligen, men när man börjar rota i grejor man inte rört på flera år kitlar dammet i näsan och nysattackerna kommer tätt. Jag har just nu fyllt fyra mindre flyttkartonger och några pappkassar med böcker och annat jag bevarat i mina bokhyllor/vitrinskåp. Men dem är rensade och ska ut liksom soffan då det ska få plats med en Pierre och hans grejor. Nästa steg blir att rensa i garderoberna så han kan få plats med några par jeans också.

Vi klockan 17 idag vi även kika på en större lägenhet på södermalm. Håll tummarna för att den är toppfin och vi sedan får den.

Snart så är det samboende på riktigt.

Vet inte om det är skrämmande eller vuxet. Själv tycker jag faktiskt det känns mest mysigt, men i och med att Pierre flyttar in blir det ett gemensamt ICA-kort.




Tokfan aka Pierre gör mig galet lycklig.