Tema: Hetta

Kikade på mobilbilder och kunde finna en gemensam nämnare för förra veckan; Hetta.

Onsdag: jag fick en lättare brännskada på jobbet.



Torsdag dag: Omklädningsrummet vid Midälva brann ner.



Torsdag kväll: Jag fick agera grillmästare vid brors studentmottagning. Har aldrig grillat så mycket kött samtidigt i hela mitt liv. Fördelen: All grillrök döljde tillfälligt lukten av den produkt jag fick på mig på jobbet. Nackdelen: jag käkade sist så salladen var nästan slut. Kompenserade dock detta med en extra köttbit. Gjorde mig ingenting så här efteråt. Kött är gott!



Förövrigt så har jag schampoonerat håret tre gånger sedan olyckan och det luktar forfarande av produkten.

Lite bilder

Lite mysiga sommartecken.

Ser det inte för skönt ut. Tranviken.








Övre raden: En fredag i Pierres familjs stuga på Tranviken. Båten lades i, solen sken, det badades och bjöds på smörgåstårta då Fina fyllt år.

Mellanraden: Lillebror tog studenten i veckan.

Nedersta raden: I fredags blev det en sväng ut till mor för att styla lillasyster inför hennes skolavslutning. Märk väl andra bilden från vänster där syster sitter med sin musiklärare ... som jag också hade som musiklärare, liksom min lillebror. Hon var härlig!






En olycka händer så lätt ...

För sjunde året i rad jobbar jag på på mitt sommarjobb. Jag är alltid supernoga med säkerthetsföreskrifter och sådant eftersom jag känner till farorna på stället. Igår hände det ändå. En olycka där jag fick hundragradig produkt i ansiktet. Tack och lov för skyddsglasögon och arbetskläder, jag klarade mig tokigt bra. Det syns knappt. Hade ont som tusan i ambulansen in men mer var det inte. Ja, chocken då, trodde aldrig jag skulle somna i natt.

Lite små sakfel i tidningsartikeln (produkten var inte frätande och det är nog fjärde sommaren jag är på denna avdelning), men ungefär så här var det.

Förövrigt har jag aldrig åkt ambulans förrut, jäkla trevliga var dem må jag säga. Ambulans personal är nog sådanna människor som verkligen uppskattar ett skratt och prat på sitt jobb. Det betyder liksom oftast att det inte är så farligt med patienten som de först misstänkte. Så klart om inte skrattet är hysteriskt och talet handlar om rosa elefanter som flyger utanför bilen. Det gjorde inte jag.

Nostalgi

Var förbi medieprogrammets vårutställning förra veckan. Jag har faktiskt inte varit där sedan studenten och det blev en nostalgisk vistelse. Pratade med Pelle och Krister, tog en titt på elevarbetena och upptäckte att det fortfarande fanns spår kvar efter mina gymnasieår. Kul!

Ett arbete tillsammans med Carro någon gång under gymnasieåren.En samling av projektarbeten.


Begravningen

För mig, och många med mig, blir det knepigt med begravningar då det är en religös tillställning. Att tala om Guds hand och livet efter detta känns mest som hyckleri. Men det var fint idag. Psalmerna och bönerna var ändå inte allt för ivägen då det lämnades utrymme för personlighet. Prästen pratade om Algots goda hjärta och om den tillplattade igelkotten han gjorde på dagis. Skateboarden låg framme vid kistan och det är första gången jag lyssnat på hip hop i en kyrka. Bänkarna var fyllda av gråtandes sörjandes vänner och familjen.

Algot är död. Det är orättvist och oförståligt, men det är sant. Ungefär så sa prästen.

Det är sant. Algot är död.

Vila i frid min vän

Dagen har kommit. Den dagen då vi ska säga adjö till Algot. Begravningen kommer vara sorgfylld, det är en vacker människa som ryckts i från oss, men jag hoppas att dagen kommer bli lika fylld med glada minnen. För alla, precis alla, som kommer sitta i GA-kyrkan idag har goda minnen tillsammans med Algot.


För mig är han inte död, han lever i högsta grad, han har bara lämnat oss i fysisk form.

Vila i frid min vän.


Veckans citat

"Att se Jennie naken är som att se en älg i skogen"

Den kan ni fundera på ett tag ...

Dagdrömmeri

Jag är en dagdrömmare. En tänkare. Jag kan fantisera ihop senarior som kan vara mer eller mindre realistiska. En del skrämmer mig, en del lyfter mig. En del är till nytta.

Ta exempelvis detta med redovisningar i skolan. Det är min starka sida, det där med att prata inför folk. Men jag är inte den som skriver ner mina tal till punkt å pricka och övar in dem så jag kan rabbla dem i sömnen. I stället dagdrömmer jag i hop mina redovisningar. Jag målar upp vad jag ska säga i huvudet, ser det i bilder. Detta kan ske på vägen hem från skolan eller under en promad på stan eller i skogen. Ofta tänker jag på det då och då under hela arbetet, tänker i hop flera olika redvisningar. I slutänden kraffsar jag ner några hjälpord på ett papper så jag får med det viktiga. Ofta använder jag aldrig papperet.

Jag vet var min styrka ligger, men hur kan jag utnyttja den?

Den sociala blir osocial

Ja, så blir det ibland.

Jag brukar få höra att jag är en social, pratglad och trevlig tjej med driv. Inget av de orden beskriver mig den senaste tiden. Telefon och internet gömmer jag helst. Skolan, stan och krogen håller jag mig undan så gott det går. Jag gömmer mig i hemmets trygga vrå, i kärlekens famn och i den energigivande naturen. Jag är förvirrad och konstig, glömmer saker och svamlar. 

Jag är ledsen vänner, jag vet att jag inte gör det jag ska men jag försöker just nu laga mig själv. Jag är snart på topp igen! Vänta ni bara.

Vår natur

Finns det någonting vackrare än vår natur. Våra dalar och berg som bilder vackra schablonbilder framför den mörkröda skymningshimlen. Vatten som speglar den grönskande omgivning eller vinden som bildar mönster med vågor.

Jag söker energikällor och folkskygg som jag just nu är så finner jag dessa källor i naturen. En stor gul maskros, porlande bäckar. Mina smultronställen finner du vid vatten. Jag finner det rogivande lyssna, andas och se vid vattendrag.

Snart kan man bada också.

Skrämmande

På vägen hem från skolan höll jag på att skrämma vettet ur en gammal dam. Jag såg henne långt tidigare hur hon ruffsade om sin hund, så där med kärlek ni vet, samtidigt som hon pratade med den. Jag mräkte att hon inte upptäckte mig så jag tänkte att jag måste säga hej, för att inte skrämma henne. Planen  gick i stöpet och hon hoppade högt när hon hörde min röst. Inte min mening men å andra sidan fick jag en trevlig pratstund med den äldre generationen. Samtalet handlade om handlade om hur illa människor behandlar djuren. Skrämmande.

Vidare fann vackert utslagna liljekonvaljer på ett slutning i solen. Filosoferandes, funderandes, nästan gråtandes, plockade jag en bukett. Nu står de i ett vinglas på mitt köksbord med sina söta små vita klockor och doftar ljuvligt. Liljekonvaljer påminner mig om min barndom då jag varje år i maj brukade plocka buketter och ställa på pappas bord.

Men det var innan jag blev för gammal för sånt.

Deadline

7 timmar till deadline.

Det är ett skämt. Jag är ett skämt. Ärligt så vet jag inte ens om jag klarar dessa timmar jag har framför mig.

Jag har inte ens viljan kvar.


Bilbingo

Jag gick förbi bilbingo på tonhallenparkeringen nu på vägen hem från skolan. Jag förstår faktiskt inte grejen. Visst, de vinner 500 kr för en rad och 2000 för full bricka men jag förstår nog ändå inte. Finns det inte roligare umgängen än att sitta i en bil? I en stilla stående bil! De sitter alltså två, ibland tre och fyra, personer i en bil med rutan nervevade för att höra siffrorna ropas ut genom skraliga högtalare.

Jaja, smaken är som baken. Det kanske  är tokigt trevligt, jag har ju faktiskt aldrig testat.


Hälsa före betyg

Jag har alltid strävat efter att nå bästa resultat, bästa betyg. Men efter gymnasiet lärde jag mig att dålig hälsa aldrig blir värt ett högsta betyg. Psykisk hälsa som påverkar den fysiska hälsan.

Men det är svårt.

För jag känner mig dålig när jag inte klarar saker som jag vet att jag kan klara av. Jag sätter press på mig själv. Får dåligt samvete.

Jag har med ålder och erfarenhet lärt mig att hälsan är viktigare men det är svårt. Dock finns det en skillnad nu i jämförelse med min tonårstid. Nu lägger jag av innan jag rasar i botten, hämtar kraft och löser det på annat sätt.

Det handlar inte om att jag är lat eller inte vill göra saker. Det handlar om att när saker händer så blir plugg så obetydligt. Det handlar om att all energi försvinner när det händer saker och med det konstanta höga trycket i skolan, jobb och all den press som sätts på en så finns det inte utrymme att samla energin igen. Därför ser det ut som det gör nu. Därför klarar jag inte av att prestera. Därför längtar jag efter ett obetydligt jobb och en sommar med sol och kärlek. En sommar med utrymme för umgänge. En sommar där jag kan lägga tid på mig själv och de mina för att samla energi.

Detta blev ett konstigt och osammanhängande inlägg. Enbart fragment av hur jag känner och tänker just nu. Ger kanske inte ens en rättvis bild av min situation. Men ibland är det skönt att skriva av sig.

Men kom ihåg vänner; hälsan före betyg och liknande. Utan en god hälsa har ni ändå ingen nytta av betyg och fina meriter.

Gult är fint

Jag gillar gult, vad än ordspråken säger.


Minnesplats

Tänd ett ljus eller lämna en blomma i gångtunneln vid Hedbergska. En fin minnesplats för Algot.
Det ska jag göra.

Läs här.

Ord ...

Att skriva ett inlägg till Algot på facebook, eller andra communitys vore ett enkelt sätt att vända sig till honom och hans familj. Problemen är att orden inte finns. Orden känns obetydliga och kan inte med rättvisa redovisa hur det känns att förlora en fin människa. Jag ryser vid tanken på hur familj och närmare vänner ska känna sig i denna svåra stund. Hopplöshet, hjälplöshet. Jag känner otillräcklighet. Och sorg. Jag hoppas för allt i världen att Agge visste hur bra han var.

Eller är!?

Jag vet inte ens vilken form man skriver i. Ord är otillräckliga

Ansjovis

Jag är nog inte så förtjust i ansjovis, men förpackningen är förbaskat fin tycker jag.



Jag skriver att jag nog inte tycker om för egentligen vet jag inte. Bara något jag fått för mig, men när smakade jag ansjovis senast? Det minns jag inte. Jag gillar ju fisk. Hur äter man ansjovis?


Höga krav

Min lillasyster var på besök förra veckan och då jag och Pierre för fullt söker gemensamt boende tyckte Petronella det var på sin plats att skriva en lista med uppgifter till Pierre.

image84

Det är inga dåliga krav hon sätter på karln min.

Religiös i sorgen

Tänk vad alla blir religiösa i sitt sorgearbete. Hoppas du har det bättre där du är nu. Du är himlens vackraste ängel. Vi ses snart igen. Döden är naturlig, men för stor och svår för oss att greppa. Vi skyddar oss själva genom att tänka att det inte är över, att det finns en bättre plats än detta tragiska jordeliv.

Jag tror lika lite på ett liv efter döden som de flesta andra jag känner, men våra kära lever vidare så länge vi minns dem. Så länge vi då och då ägnar dem ett tanke och skrattar åt deras upptåg.

Algot kommer leva vidare i evighet.
Vila i vän.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0