Min bäste vän

Första natten utan sambo i vår lägenhet. För någon timme sedan åkte han iväg för att jobba. Jag saknar honom redan. Galet mycket.

Jag känner verkligen att jag har det där så många vill ha. Det där fina i vardagen. Någon att äta med, någon som somnar bredvid mig var natt. En bästa vän att dela livet med. Pirret jag kände i kroppen för flera månader sedan när allt var nytt har inte lagt sig, det sitter djupare nu.

Det är så svårt att förklara. För hur beskriver man någonting som känns så naturligt och självklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0