Jennial

Som sagt, det såg ut som om jag vore 19 igen och skulle på studentbalen.

Lördagar kan se väldigt olika ut, men också ack så lika. Gårdagens lördag var en bra lördag.

Vaknade av att syster ringde för att fråga om jag vill med en sväng till Birsta och visst kunde jag det. Inte var dag jag umgås med syster och Oscar tyvärr. Oscar växer och blir mer och mer som liten människa för var dag som går. Och go var han när han höll på att somna i min famn.

Klockan 16 var den hockey. Timrå gästades av Södertälje och jag, Pierre och alla andra Timråfans kunde åka därifrån glada efter ännu en seger. Roligast var nog dock den Södertäljespelare som fick Sund att kasta handskarna efter att visat honom en "chickengest" i form av att röra armarna upp och ner som kycklingvingar. Haha.

Thaikäk till middag, galet gott! Och rester blev det som jag kan äta i morgon.

Senare på kvällen hamnade vi i en biostol. Bröderna Cohen stod på agendan med Burning after reading. Riktigt bra film. Se den. Den var galet roligt och oförutsägbar. Dessutom en Brad Pitt i en roll man inte är van att se honom i.

Hemma blev det mysigt umgänge med karln som har samma adress som mig innan jag somnade med en bok i handen.

En lördag när den är som bäst.

Mittuniversitetets Årshögtid har nu varit. Nu är det två år till nästa gång. Med studentmössan och balklänning såg jag snarare ut som att jag var 19 igen och att det var studentbalen som stundade. Men i stället spenderade jag fredagen med doktorer, professorer, rektor, diverse universitetsmänniskor, landshövding och många fler.

Trevligast att träffa var nog faktiskt Magdalena Forsberg. Jag har ju ändå följt hennes karriär sedan jag var liten; suttit nervös framför tvn när hon skjutit för OS-medaljer och åkt skidor någon meter i från hennes gård. Hur trevlig som helst, och Heders doktor utnämndes hon till.

Dagen i kort: Övning i kyrkan på förmiddagen, lunch på stadshuset, hem och svida om till balklänning, tillbaka till kyrkan för fotografering och sedan vid kl 16 var det dags för högtidens start. Efteråt vidare till Södra Berget där jag tog över "pinnen" och annonserade talare mellan rätterna. Kvällen avslutades med dans, om än motvilligt, till ett livs levande storband innan en fining hämtade mig precis utanför hotelldörren. Somnade in bredvid en varm kropp till ljudet av Madagaskar som snurrade i dvdn.

Intressanta människor, mer eller mindre bra tal och traditioner sedan 1400-talet. Helt ok dag.



Jag till höger i bild och efter mig Magdalena Forsberg. Foto: Sundsvalls Tidning

Ett riktigt störningsmoment. Stängs inte vissa dörrar här på universitetet så går larmet efter 30 sekunder. Problemet är att de som inte stängt dörren oftast inte hör larmet inifrån salen utan det är vi som sitter utanför som får lyssna på detta tjutande.

Tro mig, man kan bli galen för mindre. Det har hänt.

Helgens lördag kommer spenderas med familj och nostalgi. När jag var ungefär 12-14 år var jag och såg Euskefeurat avslutningsturné med mormor och morfar. Nu när bandet med Ronny Eriksson i spetsen återförenats kommer då på besök i Sundsvall. Självklart kommer jag vara där med mormor och morfar men även med syster och mor. Syster som nu är ungefär lika gammal som när jag såg dem senast.

Fredagkvällen kommer däremot bestå av middag och någon öl med kårhusstyrelsen och föredetta kårhusstyrelsemedlemmar.

Cheers mates!

Framför mig har jag post-itlappar med diverse to do-lists och minnesanteckningar. Den fasta telefon till vänster om datorn, från vilken jag kan slå fyra siffror för att nå någon intern i stället för sex plus riktnummer. Det siffrorna kallas anknytning, jag gar också en anknytning. Mobiltelefonerna, privat och arbetstelefon, finns någonstans på skrivbordet bland papper, nycklar, tidningar, basketbiljetter, pennor, andra lappar, och mer därtill. Har även två blommor på bordet som, sedan jag tog över efter Åsa, börjat se slitna ut. Vad jag förstått det var det Magnus som vattnade blommorna tidigare och jag må ha gröna kläder på mig i dag men fingrarna är mer hudfärgat orangerödrosa.

P3 är igång via webbradio, i micron snurrar en matlåta med vitlöksluktande köttfärssås. MUMS. Obama vann det har jag inte kunnat undgå och det är nog bra.

Utanför är himlen blå, solen skiner och träden ser höstigt kala ut. Jag har minnesanteckningar och ett protokoll att skriva, senare är det middag med rektorn. På Brandstation.

*Pling* Mail i inboxen, dags att återgå till arbetet. Och maten.

Första natten utan sambo i vår lägenhet. För någon timme sedan åkte han iväg för att jobba. Jag saknar honom redan. Galet mycket.

Jag känner verkligen att jag har det där så många vill ha. Det där fina i vardagen. Någon att äta med, någon som somnar bredvid mig var natt. En bästa vän att dela livet med. Pirret jag kände i kroppen för flera månader sedan när allt var nytt har inte lagt sig, det sitter djupare nu.

Det är så svårt att förklara. För hur beskriver man någonting som känns så naturligt och självklart.